Josefin Agnekrans

Dag 173 - Biokväll med Clemence

2014-01-24 | 23:53:00

Hello! Idag tvättade jag, jobbade som vanligt. På gymmet körde jag ett brutalt body work pass på 60min. Men det var kul att svettas mycket, var rätt längesen sen sist! På lunchen åkte vi till Neiman Marcus, en klädesbutik med en fancy restaurang, och åt. Det var jättegott, jag åt fisktacos, så gott. Men det som inte var kul var att C var så himla bortskämd och sur och gnällig och ville inte sitta still och aaah! Så jobbig.

Nu kommer ännu mer snö! Snöstorm! tjohooooo! Alltså ni fattar inte hur kallt det är. Man ser ut som en eskimå med sin luva och allt. Det är kanske -18. Om ni tycker det låter "huh, inte såå farligt", vänta bara. Detta mina damer och herrar, är utan vind. Och det är mycket vind i Chicago. Med vinden så är det -36grader. MINUS TRETTIOSEX!! Ni kanske jag är äcklig som tar upp detta, men mitt snor i näsan frös till is på en inandning. Haha! Kul men ändå allvarligt kallt.

In the evening I met the lovely rehaired cool girl Clemence on Johns place for some chat and a nachos plate. Later we decided to go to a movie - dun dun dun... Frozen - which we both already have seen. But hey, you cannot love disney too little. So we sat as two 5yearolds with puppyeyes and big smiles, as we sang along to the songs we just have heard one time. Haha! In the movietheatre, they dont have special seats on your ticket as in sweden, so when ur done, you always can go and watch another movie. You have to be sneaky ofc. But the guards really dont care, as long as a movie saloon is not full and you have paid for at least one movie. So I wanted to see my dear dear Hobbit movie, which I havent been able to see cause everyone had already seen it, and I didnt wanna go by myself. Clem had seen it too, but she was soo nice to sit there with me, or she fell asleep after like 20min, but still! Thanks!

02:00 in the night, we went out from the movie theatre. Then, ofc, we didnt think of that the buses didnt go at night, so we first tried to take a cab, but that theatre is in the middle of nowhere so no cabs passed us. So we started walking. We didnt know how long it would take, but it was fine. It was not as cold as on the day, and we had so much fun, walking (almost) on the highway, The time was ticking, and after 50min, we came to my house. So basically, the clock was like 3 or sth, but it was an adventure itself. Thanks for today Clemence!

Song of the day is two actually. One from the movie Frozen Let it go by Idina Menzel,

and amazing Ed Sheeran with I see fire from Hobbit 2.

Permalink Adventure Kommentarer (0) Trackbacks ()

DAG 33 - Hör nu på govänner så ska jag för er berätta

2013-09-05 | 23:59:00

Jag vet, jag vet. Längesen jag uppdaterade. Men att vara en aupair i en stressig familj där allt ska vara rent, ordentligt osv. är så jobbigt och man blir lätt trött. Så efter varje dag runt 7 på kvällen gick jag antingen ut med mina nyfunna aupairvänner, eller också gick jag och la mig för att jag var så utmattad.

Ni som föjler mig på de ställen jag faktiskt uppdaterar bra på, vet att jag har flyttat från Atlanta till Chicago pga att familjen i Atlanta inte passade mig.

En dag i Atlanta kunde se ut såhär:
06:00 - går upp, dushar och går upp till entreplanet och fixar frukost till mig och kidsen.
06:15 - J, 8år kommer ner och äter det jag har gjort åt honom.
06:20 - Jag plockar ur diskmaskinen. Och sätter in hans när han ätit klart.
06:30 - Jag ropar upp till C för att få ner henne till frukostbordet, och oh boy om hon nästan alltid var sur på morgonen. Jag var alltid "för sträng som ropade", "gjorde aldrig bra frukost", you name it.
06:45 - Om det var en bra morgon så går barnen upp och borstar tänderna, fixa deras sängar, kommer ner igen.
06:55 - om det var en bra morgon så åker vi vid denna tid till skolan. ((07:05 - Om det var en dålig dag så står jag nu och skriker (efter att ha sagt till snällt 20 gånger) att de ska komma ner för att vi har bråttom. 7:09 - de kommer ner, och är så sura. (suck))
07:25 - anländer till J's skola.

Nu förstår ni, ska jag berätta om en sak som, enligt mig, verkligen är skitdåligt med privata skolor i USA. När man anländer till skolans område, ser man ritade linjer på vägen. Dessa linjer visar att man ska bilda kö med sin bil ända fram till skolan (detta kan vara några meter, beroende om man är tidig, eller 1-2 km om man är sist i kön). Denna kö hos J's skola öppnar 07;25 och C's öppnar 07:30 eftersom de såklart går i två olika privatskolor. Man kan stå i kön i 10min om manär långt fram (och i vissa fall 40min om man är långt bak), och när man kommer fram till entren så öppnar oftast en äldre elev eller en lärare dörren och säger (som alla andra här i usa): Läraren/eleven: Good morning, how are you?. Jag säger: Fine..... goodbye kids. Dom säger: Have a great day. Jag säger: "You too."
07:35 - Kör 1 km till C's skola, där kön är så himla lång ibland på em. Och när man kommer fram till entren så öppnar oftast en äldre elev eller en lärare dörren och säger: Läraren/eleven: -" Good morning, how are you?" .... igen. Såhär var det varenda morgon. Att vara så trevlig kl 07:25 var inte så jättekul varje gång. Även att denna runda varje morgon tog runt 1.5h (och längre tid på em.) var inte heller det roligaste.
07:50 - Hemåt. LEDIG fram till kl 14:00. (oftast åka hem och sova typ i 1-2 timmar).

Meeeeen, jag var inte helt ledig. Denna tid gjorde jag även saker som: Att förbereda inför sporterna de gick till på em efter skolan. Städade runt lite runt frukostbordet och tvättade. Alltså. Denna tvätt..... JAG HATAR ATT TVÄTTA! Från att gå till att nästan inte tvätta alls (Ja, jag erkänner, är bättre på att diska.), till att tvätta varje dag i 4 veckor, är inte det roligaste. Men jag älskar deras snabba tvättmaskiner och torktumlare :) Och, att de tvättar alla färger tillsammans :). Sen var det dags för att stryka alltsammans, tog 100år! men jag hade alltid med mig min bästa kompis - Netflix!!! :) En aupairs räddning.Denna familj ville att jag "bara" skulle tvätta deras fina och jobbiga uniformer (från privatskolorna), tvätta direkt efter varje soccer practice, eller hockey.Tvätta deras "vanliga kläder" två gånger i veckan och deras lakan en gång i veckan. inte mycket alls... eller?

A men iallafall.

14:00 - Åker 25min till skolan, ställer mig i kön. kul! spec. när man inte kan lämna bilen & d är 35+ i solen.
14:50 - J slutar skolan och kön börjar röra på sig. (ja vet, 50min i bilen so far.)
15:00 - åker till C's skola och väntar i den långa kön där.
15:45 - hemma! fixa mellis till barnen och göra dom redo för aktiviteter.
16:00 - 19:00 - vara med barnen, skjutsa till aktiviteter - hämta dom osv.
18:00-19:00 - Slutar runt där. Ibland äter jag med familjen och ibland äter jag ute med kompisarna.

så, såhär kunde en dag se ut. Jag tror att jag skriver mer negativt än var det var, men det var ändå fortf. jobbigt, speciellt när familjen var så stressad som den var. OCh de bråkade med varandra (barnen med föräldrarna) väldigt ofta, nästan varje dag. Och jag mådde inte bra i den atmosfären osv. Så jag bestämde mig för att byta. Mår man inte bra så mår man inte bra. Familjen behöver inte vara elak mot en för att man ska kunna byta. Jag matchade bara inte bra med dom.

Atlanta var okej, men stället var inte för mig. Jag är mer en seasons girl. Det var fööör varmt, och tro mig när jag säger detta. Här är man inne pga att det är för varmt, istället för att vara inne när det är kallt ute. Vissa dagar kunde det vara så kvavt och varmt så att man inte kunde andas. Det var hemskt! Sen hade de inga gågator direkt i staden. Man åkte alltid bil, aldrig tåg eller buss. Och de hade typ ett stort mall (lenox Mall), visst de hade många affärer och så, men Atlanta består bara utav nya höga skyskrapor, inget mysigt eller fint alls.

Under de veckor jag bodde i Atlanta hann jag skaffa några riktigt trevliga vänner. En av dom var Tatjana, tysken som bodde tillsammans med mig på orientation i New York. Hon är så bäst! Vi har samma humor, vi tänker likadant, samma musikstil och killstil (haha) och vi är vänsterhänta och skrattar likadant. Även om hon inte har den bästa engelskan, förstår vi aupairer varandra bättre än vad man förstår de amerikansk talande personerna. Vi är så avslappnade när vi pratar med varandra, och säger vi något ord fel så skrattar vi bara. Det var helt annorlunda än när man skulle prata seriöst med familjen.

Jag träffade också tre snälla holländskor, helschysta. Jag hängde mest med Nicole eftersom hon bodde nära mig. Vi åkte till en park och spelade tennis några gånger och pratade om våra familjer (Det aupairer pratar om.). Sen träffade jag också två andra tyskor men även en 23årig svensk tjej. Nadja och jag kunde inte träffas så ofta som vi ville då hon bodde långt ifrån mig, men hon är så snäll. Det var skönt att bara komma ifrån allt, och bara prata svenska och ha kul.

Jag är helt kär i starbucks och frozen yoghurt som de har massvis av här i US. Jag och tysken Theresa har varit på vår första baseball game och jag har hängt med Tatjana och hennes amerikanska vän Crystal. Har kört laserdome med 5 andra aupairer, haft två körlektioner med världens coolaste och roligaste ex militär och har hunnit göra en massa.

Ibland när jag har lite hemlängtan så lyssnar jag på Astrid Lindgren på spotify, oftast Ronja, Rasmus på Luffen eller barnen i bullerbyn. Så himla skoj! ni anar inte hur roligt och härligt det är att lyssna på det. Man ser filmerna framför sig och man ser sig själv som liten när man såg på dom filmerna. Jag har aldrig varit så svensk som jag är här i USA. Så fort en volvo åker förbi så skriker jag SVENSK BIL, eller typ Avicii är på radion HAN ÄR SVENSK... och så hör man barnen svara i baksätet: VI VET DET! DU HAR SAGT DET 30 GGR!. (bara för att de spelar typ 5 låtar på repeat....)haha. Och icona pop med deras "i dont care I love it". Alltså, USA och deras censurerade låtar.... "I threw your STUFF into a bag and pushed it down the stairs.." Men haalllåå??? - de tar ju det roliga ur låtarna.

Hmm, har jag glömt att säga ngt mer? ääsch, kommer nog på något sen. A men iallafall... haha!

Så jag bestämde mig för att byta familj. När jag sa det till familjen så förstod de mig, de var inte arga eller nått, vilket var skönt. För att jag hade varit sååå nervös för att säga till dom. Sen så började jag leta efter nya familjer. Normalt brukar man få 2-3 veckor på sig att hitta en ny familj, annars får man åka hem. Så visst har man press på sig. Det gick en och en halv vecka. Den 29aug pratade jag med en familj i Washington DC, men de verkade sådär - eeehh. Under denna tid höll jag bra kontakt med alla mina aupairvänner. En snäll svensk aupair i Boston hade fått ett mail från en familj i Chicago som frågade om hon fortf hade fått någon familj, och det hade hon ju, så hon sa till dom att jag letade efter en ny familj. Och det tog bara en vecka tills jag var här i Chicago. Awesome! Tack igen Sofia <3

Detta byte mellan familjerna kan ha varit det bästa val jag har gjort i hela mitt liv. För jag kände i Atlanta att jag inte skulle vara lycklig om jag fortsatte som jag gjorde, i ett helt år. Så idag morse flög jag till mitt nya hem i - Sweet home Chicago (home of the blues).